Varje gång du får en tjej att gråta så finns det alltid någon som skulle döda för att se henne le
okej, kan svara på dethär iallafall. det började sommaren jag flyttade hit, alltså 2010, jag var sur på mina föräldrar och sånt så jag slutade äta. men det höll bara i en dag i taget eller nåt. jag hade aldrig riktigt tänkt på min kropp egentligen, men efter ett taf började jag hitta fel efter fel. mina lår var förstora, min mage var inte tillräckligt platt & det sjukaste av allt: siffrorna på vågen. dethär var nog hösten 2010 & jag började äta mindre och mindre, jag blev van vid att vara hungrig och i slutet av våren, i somras och en bit in på hösten var jag nästan aldrig hungrig. så jag åt inte alls mycket, jag orkade inte för jag blev mätt direkt. nu är det mycket bättre, men har ju fortfarande tankarna kvar ibland. ibland går det jättebra och ibland vill jag verkligen inte äta. så jag hade ätstörning i lite mer än ett år. vet inte om man ska räkna med att jag har det nu, men antar inte det.
Kommentarer
Trackback
